False bitches
jag vet inte, jag har mens och jag har lite damp för tillfället.
antingen så stöter jag bort alla, eller så är det bara så att jag förlorat alla som betyder något..
betytt något.
Jag svamlar egentligen bara, som fan, jag är irriterad som ett jävla as.
jag borde inte bli det, det vet jag.. men jag blir det ändå.
Att bli bortvald, bortsorterad.. Aldrig duger man riktigt helt till, en sak går bra så då måste en annan gå åt helvete.
jag får helt enkelt tänka på kvällen jag har framför mig, jag och babe ska åka in till norrköping och kolla på magnus betner ikväll... avundsjuk? ;)
ser verkligen fram emot det...
nej det funkade inte, de där tränger in i huvudet på mig och jag blir så jävla förbannad, jag vet inte varför jag blir förbannad, det är ingenting jag kommer att ta upp här ändå, jag tar det med dem/henne först...
antingen så stöter jag bort alla, eller så är det bara så att jag förlorat alla som betyder något..
betytt något.
Jag svamlar egentligen bara, som fan, jag är irriterad som ett jävla as.
jag borde inte bli det, det vet jag.. men jag blir det ändå.
Att bli bortvald, bortsorterad.. Aldrig duger man riktigt helt till, en sak går bra så då måste en annan gå åt helvete.
jag får helt enkelt tänka på kvällen jag har framför mig, jag och babe ska åka in till norrköping och kolla på magnus betner ikväll... avundsjuk? ;)
ser verkligen fram emot det...
nej det funkade inte, de där tränger in i huvudet på mig och jag blir så jävla förbannad, jag vet inte varför jag blir förbannad, det är ingenting jag kommer att ta upp här ändå, jag tar det med dem/henne först...
fler?
Ja helst, för jag kommer inte vara utan ;)
igår var allt kaos, idag är allt okej
(Detta lilla inlägg kommer att innehålla lite namn och personer... så ni vet det, vill ni att jag ska ta bort så säg till)
Det är mycket kaos i allt det underbara
Jag saknar mamma sjukt mycket, och har gjort mer på sista tiden av någon anledning, kanske är det för att studenten börjar nalkas, tänker på att hon inte kommer vara där.
kanske är det också att jag träffat någon som det finns ganska stor risk (chans) att det blir något mycket seriöst med och jag vill berätta det för henne.
Hon hade alltid bra synpunkter, jag vet inte om hon sa det jag ville höra eller om hon faktiskt hade rätt i det hon sa...
Igår var en jobbig natt, riktigt jobbig, och jag har inte riktigt någon att vända mig till så, när det gäller mamma.
Det är inget illa menat mot dig hannes.
Jag önskar verkligen att jag kunde vända mig till honom när det gäller mamma, men tyvärr så kan jag inte det, hon dog innan jag träffade honom så det är ju så att han inte riktigt vet vilken relation vi hade... och hur jag än vrider och vänder på det så kommer inte hannes vara den som var i det andra rummet när pappa kom in och sa att mamma hade varit med om en olycka...och den personen som var där kan jag inte prata med om det..... Jag vet inte ens om jag har berättat för hannes hur det gick till, när pappa sa det..
hm..
om jag inte har det hannes så påminn mig om att jag ska berätta.. men gör dig beredd på att det är ganska jobbigt för mig.. men jag vill fortfarande berätta, det är trots allt en stor händelse.. eller hur man nu ska sätta ord på det..
jag kollade i alla fall i fotoalbum, där mammas bild är, jag tror inte riktigt jag har fattat att hon är borta, eller jag vet ju att hon är det.. men jag kan nog inte riktigt fatta det..
Jag önskade att jag kunde spola tillbaka tiden lite... så jag kunde ha skapat ett band med henne som jag ville, något ordentligt... Men det funkar ju inte riktigt så... men om någon kommer på hur man ska bygga en tidsmaskin så kan ni väl säga till mig =)
usch... tungt ämne det här... Det påverkar mig mer än vad jag visar.. Det påverkar mig ALLTID mer än vad jag visar, även fast jag är bra på att prata om det.
Känner att det inte är någon som kommer kunna orka läsa det här egentligen men jag fortsätter skriva lite i alla fall..
Jens är arg och sårad.. Med all rätt må jag säga, men kanske också lite för mycket ibland, eller inte kanske, utan det är lite för mycket ibland.. Om det fanns ett lättare sätt så skulle jag definitivt göra så, men det är som det är nu.. kärleken har inga "lagar" och jag kan inte råför vem det är som jag faller för, vem jag blir kär i... det kan jag inte styra.
Men jag hoppas i alla fall att han någon dag kommer att släppa det någorlunda i alla fall.. för han är en nära vän, en av mina bästa.. och han kan jag faktiskt prata med om mamma, och han är nog den enda också som jag kan bli riktigt ledsen inför (igen.. ja det är lite fel att det är så... men så är läget just nu, och det är inte så roligt för mig heller).
En dag ska jag nog ta och skriva ett blogg inlägg om alla människor jag tycker om, det lär inte bli så långt men ibland kan man få sånna där ryck då man känner att man faktiskt vill säga till andra vad personerna betyder... det har mer inverkan så.. om man visar det för andra menar jag..
jag undrar varför det är så egentligen, om någon säger till mig "du är en bra tjej" så tar jag givetvis åt mig... men om någon säger det till exempelvis tessan och sen säger hon det till mig så tar jag det mer på allvar, jag tror mer på det då.. kanske för att då vet man att personen inte säger det bara för att vara snäll eller för den egens fördel (säger man verkligem så?)
Nej nu ska jag sluta skriva, som sagt det är ingen som kommer orka läsa altl i alla fall =P haha!
god natt allihopa... och creds till den som orkar läsa allt =)
Det är mycket kaos i allt det underbara
Jag saknar mamma sjukt mycket, och har gjort mer på sista tiden av någon anledning, kanske är det för att studenten börjar nalkas, tänker på att hon inte kommer vara där.
kanske är det också att jag träffat någon som det finns ganska stor risk (chans) att det blir något mycket seriöst med och jag vill berätta det för henne.
Hon hade alltid bra synpunkter, jag vet inte om hon sa det jag ville höra eller om hon faktiskt hade rätt i det hon sa...
Igår var en jobbig natt, riktigt jobbig, och jag har inte riktigt någon att vända mig till så, när det gäller mamma.
Det är inget illa menat mot dig hannes.
Jag önskar verkligen att jag kunde vända mig till honom när det gäller mamma, men tyvärr så kan jag inte det, hon dog innan jag träffade honom så det är ju så att han inte riktigt vet vilken relation vi hade... och hur jag än vrider och vänder på det så kommer inte hannes vara den som var i det andra rummet när pappa kom in och sa att mamma hade varit med om en olycka...och den personen som var där kan jag inte prata med om det..... Jag vet inte ens om jag har berättat för hannes hur det gick till, när pappa sa det..
hm..
om jag inte har det hannes så påminn mig om att jag ska berätta.. men gör dig beredd på att det är ganska jobbigt för mig.. men jag vill fortfarande berätta, det är trots allt en stor händelse.. eller hur man nu ska sätta ord på det..
jag kollade i alla fall i fotoalbum, där mammas bild är, jag tror inte riktigt jag har fattat att hon är borta, eller jag vet ju att hon är det.. men jag kan nog inte riktigt fatta det..
Jag önskade att jag kunde spola tillbaka tiden lite... så jag kunde ha skapat ett band med henne som jag ville, något ordentligt... Men det funkar ju inte riktigt så... men om någon kommer på hur man ska bygga en tidsmaskin så kan ni väl säga till mig =)
usch... tungt ämne det här... Det påverkar mig mer än vad jag visar.. Det påverkar mig ALLTID mer än vad jag visar, även fast jag är bra på att prata om det.
Känner att det inte är någon som kommer kunna orka läsa det här egentligen men jag fortsätter skriva lite i alla fall..
Jens är arg och sårad.. Med all rätt må jag säga, men kanske också lite för mycket ibland, eller inte kanske, utan det är lite för mycket ibland.. Om det fanns ett lättare sätt så skulle jag definitivt göra så, men det är som det är nu.. kärleken har inga "lagar" och jag kan inte råför vem det är som jag faller för, vem jag blir kär i... det kan jag inte styra.
Men jag hoppas i alla fall att han någon dag kommer att släppa det någorlunda i alla fall.. för han är en nära vän, en av mina bästa.. och han kan jag faktiskt prata med om mamma, och han är nog den enda också som jag kan bli riktigt ledsen inför (igen.. ja det är lite fel att det är så... men så är läget just nu, och det är inte så roligt för mig heller).
En dag ska jag nog ta och skriva ett blogg inlägg om alla människor jag tycker om, det lär inte bli så långt men ibland kan man få sånna där ryck då man känner att man faktiskt vill säga till andra vad personerna betyder... det har mer inverkan så.. om man visar det för andra menar jag..
jag undrar varför det är så egentligen, om någon säger till mig "du är en bra tjej" så tar jag givetvis åt mig... men om någon säger det till exempelvis tessan och sen säger hon det till mig så tar jag det mer på allvar, jag tror mer på det då.. kanske för att då vet man att personen inte säger det bara för att vara snäll eller för den egens fördel (säger man verkligem så?)
Nej nu ska jag sluta skriva, som sagt det är ingen som kommer orka läsa altl i alla fall =P haha!
god natt allihopa... och creds till den som orkar läsa allt =)
Nu uppdaterar jag allt!
Jag har fått klagomål från alla möjliga håll och knanter om att jag är väldigt dåligt på att uppdatera min blogg, jag ber så hemskt mycket om ursäkt men det beror faktiskt på att jag har för mycket att skriva om så jag inte vat var jag ska/får/bör börja. Jag får väl egentligen skriva vad jag vill men vad jag bör skriva är en helt annan sak. För jag måste tydligen visa andra respekt..
hm.....
Fast om det nu är så att jag ska visa respekt, så vill jag faktiskt ha respekt tillbaka om vi ska se det så.. och i sånna fall så vill jag att alla ska respektera och acceptera att jag är lycklig nu.. jag är lycklig och kär.
Han är sjukt bra, den här killen som jag träffat.. Jag saknar till och med ord för att beskriva honom.. Det går inte att beskriva hur speciell han är ( speciellt på ett bra "malin tycker om" sätt).. Det har gått fort... det har det.. men han får mig att falla uppåt så hårt så att jag får hjärtklappning varenda gång han tittar på mig med de där blåa ögonen (med ett inslag av gul-brunt)
han får mig att känna mig så vacker och han får mig att le. Och nu till den stora poetiska avslutningen:
han har förändrat mycket
oerhört mycket
han visade mig att pirret finns
(now people, you are allowed to speak your opinion)
hm.....
Fast om det nu är så att jag ska visa respekt, så vill jag faktiskt ha respekt tillbaka om vi ska se det så.. och i sånna fall så vill jag att alla ska respektera och acceptera att jag är lycklig nu.. jag är lycklig och kär.
Han är sjukt bra, den här killen som jag träffat.. Jag saknar till och med ord för att beskriva honom.. Det går inte att beskriva hur speciell han är ( speciellt på ett bra "malin tycker om" sätt).. Det har gått fort... det har det.. men han får mig att falla uppåt så hårt så att jag får hjärtklappning varenda gång han tittar på mig med de där blåa ögonen (med ett inslag av gul-brunt)
han får mig att känna mig så vacker och han får mig att le. Och nu till den stora poetiska avslutningen:
han har förändrat mycket
oerhört mycket
han visade mig att pirret finns
(now people, you are allowed to speak your opinion)
