Im facing the fire on my own

Idag så tog jag väl steget ut och vecklade ut fallskärmen, jag klarar det nog den här gången. Jag är lite som bambi på hal is men jag måste lära mig att stå på egna ben, man kan inte ha en pelare hela tiden som håller upp en.
Om det mot förmodan skulle vara så att jag skulle halka omkull eller ramla så vet jag ju att jag har både vänner och familj som skulle finnas här för mig. Kanske bara ska lära mig lite att släppa in dem också.

Jag ser nästan det här som en liten sjukdom. Jag vet att det finns socialfobi och sånna där saker. Men vad heter det då när man är näst intill livrädd för att vara ensam? Någon som har lust att kolla upp det eller som kanske redan vet?

Jag trotsar min rädsla nu i alla fall och jag känner att jag måste vara för mig själv en stund för att ta reda på lite mer vem f*n malin är..Kan vara bra att göra så tydligen. Har jag hört från både vänner och familj..... och kurator..

Jag pratade nyss med emelie i telefonen också, kan det finnas en roligare dialekt mellan norrländska och skånska?
jag tvivlar på det men fan va det låter charmigt ;)

Nej nu ska jag nog ta och plugga lite, har ju lite arbeten som jag ska lämna in, trots att det fortfarande flyger lite tankar i huvudet så kanske jag kan koncentrera mig en millisekund.

god natt och ha det väl allihopa!

Kommentarer
Postat av: emelie

du är mitt ljus..

tror fan att man saknar dig då ;)

2009-02-05 @ 18:55:54
URL: http://autumn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0