usewords

Man blir straffad tillbaka märker jag visst.
Jag sa till emma att det var rätt åt henne att hon blev bränd, men gissa vem som är bränd nu.. kan knappt sitta ner för jag är så bränd på rumpan.. inte alls skönt!

Ibland så tror jag att det är mer än man säger (nu har jag helt bytt samtalsämne så ni vet), bara för att det kanske är så att om man faktiskt pratar om det, eller tar upp det, så kanske just då problemet blir verklighet.. är jag bara paranoid nu kanske? Men jag gör tydligen mycket saker fel, och menar mycket saker som är fel, hm, det är skumt det där.. Nej jag vet inte vad jag ska säga egentligen, men jag vet det, jag känner det i magen, något är inte riktigt som det ska...
och nu kan jag välja två vägar, och jag är själv medveten om det, antingen kan jag ta väg nummer 1 eller 2.

nummer 1: Denna vägen innebär att jag helt enkelt låter det vara och försöker låta bli att tänka på det för då så kommer inte allt verka skumt.. och även OM det skulle hända något, så kan jag ju inte göra något åt saken, det hjälper ju inte att gå och oroa sig, händer något så händer något.

nummer 2: Detta är den mindre roliga vägen, det är vägen man tar och känner av klumpen i magen hela tiden, man går liksom och klämmer  lite på den hela tiden.. och undrar vad man ska göra för att INGET ska hända och samtidigt så går man och är beredd på att det ska hända hela tiden.. vilket gör att man blir totalt knäpp i huvudet och minsta lilla mening kan bli ett "du är dum i huvudet och värdelös och jag vill inte kännas vid dig längre"


så enkelt vilken väg man ska ta va?

Självklart väljer man ju väg nummer ett, phew! då är det klart, så slipper jag oroa mig, händer något så.. que sera, sera!


icke sa nicke, jag sitter just nu och klämmer lite på klumpen... och så lätt var det att vara oförnuftig.