Låt inte rädslan för en stol förstöra förhållandet

Hej folk.
Ångesten är visst och hälsar på lite idag igen.
Varför?
Jo för att jag känner att jag inte är tillräckligt bra, snygg, smal... inte tillräckligt något.
Hannes sover borta inatt, men han kommer att sova hemma imorgon i alla fall, det är ju alltid något.
Det ser ut som skit här hemma för jag har stökat till men inte haft energin till att städa.. Har mest legat i soffan och glott på tv (dator) hela dagen.. Illa..

Jag är lite trött på hur vissa folk beter sig, och att de inte kan ta ansvar och förstå hur deras val i livet påverkar andra personer... vissa tänker inte innan de agerar... Och jag blir så förbannad, för då, vid sånna tillfällen så förstör de sina chanser, och missbrukar förtroenden... Enligt mig i alla fall... Då hamnar man i botten, enligt mig, ligger denna person i botten nu och förtjänar ingen respekt eller ens en snäll tanke från mig..

Jag har alltid varit den personen som har gett andra många chanser, men efter det senaste förhållandet jag hade så sa jag till mig själv att allting, ska bara få en chans... ett förhållande, en människa, ett uppdrag... (uppdraget beror ju på vad det är).. Men om det av någon anledning går sönder, går under, förstörs.... Så är det bara att lägga ner det.... Då måste jag (ibland) övertala mig själv att det är inte värt det..


Jag har varit nära på att ge upp nu många gånger...... Varför?
Jag vet inte varför, jag bara känner mig inte tillräcklig, och när det är så... Då har jag en viss förmåga att förstöra saker och ting.. Inte så bra..
Och jag tror faktiskt att det är så att jag har förstört för mycket nu... eller jag tror itne.. jag är rädd för..
Tänk om vissa personer tycker att det är för mycket vatten under bron?


Jag blev fysisk mot en människa för några dagar sen, blev så jävla förbannad och flög på honom och smällde till honom med en knytnäve i ansiktet, jag har aldrig varit så arg förut i hela mitt liv, men det brast.. Det är en person som jag älskar högt men som jag får ta så mycket skit från ofta så det bara slog slint...
Det är första gången jag slagit en människa i hela mitt...vuxna liv....på riktigt slagit..
(kan informera om att detta inte är hannes för er som kanske blir oroliga att jag utför kvinnomisshandel hemma ;)  [det var ett roligt skämt va?] )




*andas*




"Jag menar att jag skulle vilja gå in i din hjärna och sätta igång knappen som gör att du känner dig trygg och avslappnad med mig."


Du, det önskar verkligen jag med


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0