En liten hemlighet..
im gonna let you in on a little secret...
Det finns vissa dagar (så som ni alla säkert känner igen), då man är låg på energi (med det menar jag att jag inte har ätit sen klockan 10 i morse), då man bara känner att dagen har varit väldigt påfrestande och det även har förekommit att folk har varit otrevliga och suger energi ifrån en.. En sån dag har det varit idag.
Så föga förvånande tyckte jag faktiskt att det var lite skönt att ta en promenad hem från pappa när hannes upplyst mig om att han faktiskt inte alls var påväg att röra sig hem från sin mor (som han hade skrivit 45 minuter innan).. Så då tänkte jag. AHA! Jag kan faktiskt få lite lugn och ro en stund när jag kommer hem..
Så jag tar på mig kängorna igen säger hej då till pappa och börjar lite fint (inte alls egentligen, flåsade som en elefant och mina ben kändes som istappar... men i alla fall) lunka hemåt..
Skickar då iväg ett sms till karln med texten: "du behöver inte stressa hem, kan vara skönt att vara ensam en stund..puss"
Känner mig lite lättare när jag faktiskt vet att jag inte kommer att komma hem till en ev smågrinig liten tjej (eftersom det är ju faktiskt den tiden på dygnet då det brukar vara en liten svacka), och slipper att börja tjaffsa med hannes för att jag själv vet att jag inte alls orkar vara på humör och då blir inte han på humör och då blir jag tjurig och så är hela kaoset igång.....
Så, några meter hemifrån.... när jag i princip kan se min "Sanctuary" ( i brist på svensk motsvarighet, eller rättare sagt så kommer inte det svenska ordet till mig just nu.. frizon?) så ringer telefonen.. Det är hannes som säger att han är påväg hem.. 20 minuter härifrån..
En djup suck blev det, en väääldigt djup suck, så då kom jag på att jag faktiskt skulle träna, så bestämde mig för att gå in, packa väskan, sno bilen när hannes kommer och dra iväg till gymmet för att "få var ifred" och pumpa ut mina bekymmer.. Och känner mig genast lite lättare till mods igen då jag vet att jag faktiskt kan ta ut lite av min frustration.... men då!
öppnar dörren och ....... "BEHOLD the caos of a three year old and her father" det är saker överallt, kläder, käpphäst, lådor, leksaker....
så nu sitter jag och ler (nära ett nervsammanbrott?) och kan bara tänka på den fina, silvriga skinande crosstrinern som står på gymmet och som kan skänka mig frid...
Det finns vissa dagar (så som ni alla säkert känner igen), då man är låg på energi (med det menar jag att jag inte har ätit sen klockan 10 i morse), då man bara känner att dagen har varit väldigt påfrestande och det även har förekommit att folk har varit otrevliga och suger energi ifrån en.. En sån dag har det varit idag.
Så föga förvånande tyckte jag faktiskt att det var lite skönt att ta en promenad hem från pappa när hannes upplyst mig om att han faktiskt inte alls var påväg att röra sig hem från sin mor (som han hade skrivit 45 minuter innan).. Så då tänkte jag. AHA! Jag kan faktiskt få lite lugn och ro en stund när jag kommer hem..
Så jag tar på mig kängorna igen säger hej då till pappa och börjar lite fint (inte alls egentligen, flåsade som en elefant och mina ben kändes som istappar... men i alla fall) lunka hemåt..
Skickar då iväg ett sms till karln med texten: "du behöver inte stressa hem, kan vara skönt att vara ensam en stund..puss"
Känner mig lite lättare när jag faktiskt vet att jag inte kommer att komma hem till en ev smågrinig liten tjej (eftersom det är ju faktiskt den tiden på dygnet då det brukar vara en liten svacka), och slipper att börja tjaffsa med hannes för att jag själv vet att jag inte alls orkar vara på humör och då blir inte han på humör och då blir jag tjurig och så är hela kaoset igång.....
Så, några meter hemifrån.... när jag i princip kan se min "Sanctuary" ( i brist på svensk motsvarighet, eller rättare sagt så kommer inte det svenska ordet till mig just nu.. frizon?) så ringer telefonen.. Det är hannes som säger att han är påväg hem.. 20 minuter härifrån..
En djup suck blev det, en väääldigt djup suck, så då kom jag på att jag faktiskt skulle träna, så bestämde mig för att gå in, packa väskan, sno bilen när hannes kommer och dra iväg till gymmet för att "få var ifred" och pumpa ut mina bekymmer.. Och känner mig genast lite lättare till mods igen då jag vet att jag faktiskt kan ta ut lite av min frustration.... men då!
öppnar dörren och ....... "BEHOLD the caos of a three year old and her father" det är saker överallt, kläder, käpphäst, lådor, leksaker....
så nu sitter jag och ler (nära ett nervsammanbrott?) och kan bara tänka på den fina, silvriga skinande crosstrinern som står på gymmet och som kan skänka mig frid...
Kommentarer
Trackback
